Indiorna

I Édouard Glissants mäktiga diktcykel Indiorna (Les Indes, 1955) är en av utgångspunkterna den slavhandel som från Afrika gick såväl till öarna i Indiska oceanen som till den västindiska övärld som Columbus, när han upptäckte den, trodde var Indien.

Édouard Glissant (1928–2011) räknas som en av det franskspråkiga Karibiens främsta poet, författare och tänkare. Även om hans verk till stor del handlar om hemön Martinique, sträcker sig hans tankar långt utanför Antillerna och står i nära samklang med aktuell debatt inom estetik, politik, filosofi och litteratur.

Paradisets barn

Paradisets barn är en romantisk kärlekshistoria som rör sig mellan fantasi och verklighet, där teatern och världen utanför vävs samman. Den vackra, gåtfulla Garance får männen att falla. De vill äga och behärska henne – skådespelaren Frédérick likaväl som gangstern Lacenaire och den rike greven Édouard. Själv tycks hon sval och oberörd. En dag möter hon mimaren Baptiste. Han är blyg och inåtvänd och lever hellre i drömmen än i verkligheten. Men för Garance är han sannare än någon annan. En teater i 1800-talets Paris blir scen för en hyllning till kärleken och drömmarna.

Jacques Prévert (1900-1977) är en av 1900-talets populäraste och mest älskade franska poeter. Han skrev även manus till flera av regissören Marcel Carnés främsta filmer, bland dem Dimmornas kaj (1938), Dagen gryr (1939) och Paradisets barn (1945), en av förra seklets mest hyllade franska filmer.

Mitt Berlinbarn

»Brev från Claire 31 augusti 1945: Kära pappa och mamma! Så fruktansvärt det är i Berlin! Man kan inte föreställa sig denna sorgliga jättestad där inte ett enda hus är helt. Tusen gånger värre är att berlinarna bor i källare och dör av svält.»

Under andra världskrigets sista år är den unga parisiskan Claire Mauriac ambulansförare vid franska Röda korset. Efter krigsslutet skickas hon till ett Berlin i ruiner för att bistå den ständigt ökande strömmen av flyktingar. Där möter hon kärleken, gifter sig och föder dottern, sitt Berlinbarn. Dessa omvälvande upplevelser speglas i Claires brev och dagboksanteckningar som utgör Stommen i Anne Wiazemskys bok om sin mor.

Anne Wiazemsky, född 1947, debuterade som skådespelare 1966 och medverkade i filmer av bl.a Robert Bresson, Pasolini och Jean-Luc Godard innan hon i slutet av 1980-talet blev författare på heltid. Mitt Berlinbarn är hennes fjärde bok i svensk översättning. Förlaget har tidigare utgivit En handfull människor (2004), Lovsånger till kärleken (2006) och Debutant (2008).

Ett arabiskt vemod

Tolvårige Abdellah från Salé funderar över sitt liv. Efter att ha undkommit en gruppvåldtäkt vet han att han är stämplad som den feminine pojken. Som den vackra Leïla. En slav. Han börjar ett febrigt sökande efter att återfinna sig själv, i sig själv, i andra och i andra städer. Han drömmer om att skapa ett annat liv, om att filma: »Jag var inte mig själv längre. Jag måste hitta mig själv. Och för att göra det lät jag mig gå vilse på Kairos gator. Jag anade inte att det skulle bli värre.»

Abdellah Taïa, född 1973 i Rabat, är Marockos förste öppet homosexuelle författare. Han har gett ut sex böcker som har översatts till en rad språk. Den självbiografiska romanen Ett arabiskt vemod är hans första bok på svenska. Abdellah Taïa är sedan 1999 bosatt i Paris.