Ett arabiskt vemod

Författare: Abdellah Taïa
Översättning: Håkan Lindquist och Davy Prieur
Originaltitel: Une mélancolie arabe
Bandtyp: Danskt band
Sidantal: 110
Utkom: Februari 2012
ISBN: 9789186497156

Tolvårige Abdellah från Salé funderar över sitt liv. Efter att ha undkommit en gruppvåldtäkt vet han att han är stämplad som den feminine pojken. Som den vackra Leïla. En slav. Han börjar ett febrigt sökande efter att återfinna sig själv, i sig själv, i andra och i andra städer. Han drömmer om att skapa ett annat liv, om att filma: »Jag var inte mig själv längre. Jag måste hitta mig själv. Och för att göra det lät jag mig gå vilse på Kairos gator. Jag anade inte att det skulle bli värre.»


Recensioner

»Det är spännande. Berättelsen är lågmäld och intagande. Språkligt är det sparsmakat enkelt. Anna Säflund-Orstadius, fyrfaldig Modianoöversättare, förmedlar i Straffeftergift samma stämningar och känslor som det franska originalet ger oss.»

 

 

BTJ-häftet om Straffeftergift

»Efter en halv sida, två meningar är jag fast, i det gamla huset med syskonen som bara väntar ut tiden, Marie och Jean, som inte stör varandra längre. (…) Modern höll alla i sitt järngrepp, lärde barnen att vara förmer, att aldrig gifta ner sig, talade i ordstäv, granskade allt. Och sen blev det försent. Barnen är gamla nu, Marie och Jean, men de upprätthåller den utstakade ordningen, och allt det här är oupphörligen intressant, romanen lever i stilen, i de långa meningarna, som snor sig runt

Kulturnytt, SR om De sista indianerna

»Det är en ömsint skildring av vänskap, men framför allt ett oemotståndligt porträtt av en pojke strax före puberteten. Romanen ger också starka och smärtsamma glimtar av en turbulent epok som ledde till Algeriets självständighet och frigörelse från Frankrike 1962.»

BTJ-häftet om Madame Arnoul

»Efter första genomläsningen tänker jag att berättelsen skriver sig fram till ett becksvart mörker. Det finns ingen nåd för de kvarglömda syskonen, bara döden att vänta. Men romanens egensinniga stil är samtidigt uppfordrande, lockar till omläsning och en vilja att förstå vad den här texten gör.»

Svenska Dagbladet om De sista indianerna

Nyhetsbrev

Följ oss på Facebook Twitter