Madame Arnoul

Madame Arnoul Ladda ner högupplöst bild
Författare: Jean-Noël Pancrazi
Översättning: Pia Samuelsson
Originaltitel: Madame Arnoul
Bandtyp: Danskt band
Sidantal: 128
Utkom: Augusti 2017
ISBN: 9789186497569

I Madame Arnoul ser författaren tillbaka på sin barndom i den lilla staden Batna I Algeriet under självständighetskriget. Det är en ömsint skildring av den djupa vänskapen mellan pojken Jean-Noël och familjens granne i hyreshuset, den skygga, av sin alkoholiserade man bedragna Madame Arnoul. Trots alla år som gått sedan hon lämnade Frankrike och slog sig ner i huset förblir hon en främling för de övriga hyresgästerna. Hennes enda riktiga vän är pojken som hon varje kväll söker upp på bänken nere på gården, dit han tar sin tillflykt med sina läxböcker undan föräldrarnas ständiga gräl. När oroligheterna i Algeriet eskalerar räddar Madame Arnoul sin skyddsling undan ett attentat och ser till att han slipper bli vittne till de pågående våldsamheterna. När hon senare tar parti för algerierna i konflikten, är pojken den ende som inte fördömer henne.

För Madame Arnoul tilldelades Jean-Noël Pancrazi 1995 såväl Prix Albert-Camus, Prix du Livre Inter och Prix Maurice-Genevoix.

 

 

Recensioner

»Jag vet inte vad jag ska skriva om den här romanen annat än att den måste läsas av inbitna Modianoläsare. Den kompletterar den större berättelsen. För de som ännu inte fastnat i hans magiska nät finns nu en fantastisk ingång.»

Per Wirtén på sin blogg om Straffeftergift

»Det är spännande. Berättelsen är lågmäld och intagande. Språkligt är det sparsmakat enkelt. Anna Säflund-Orstadius, fyrfaldig Modianoöversättare, förmedlar i Straffeftergift samma stämningar och känslor som det franska originalet ger oss.»

 

. 

 

BTJ-häftet om Straffeftergift

»Efter en halv sida, två meningar är jag fast, i det gamla huset med syskonen som bara väntar ut tiden, Marie och Jean, som inte stör varandra längre. (…) Modern höll alla i sitt järngrepp, lärde barnen att vara förmer, att aldrig gifta ner sig, talade i ordstäv, granskade allt. Och sen blev det försent. Barnen är gamla nu, Marie och Jean, men de upprätthåller den utstakade ordningen, och allt det här är oupphörligen intressant, romanen lever i stilen, i de långa meningarna, som snor sig runt

Kulturnytt, SR om De sista indianerna

»Det är en ömsint skildring av vänskap, men framför allt ett oemotståndligt porträtt av en pojke strax före puberteten. Romanen ger också starka och smärtsamma glimtar av en turbulent epok som ledde till Algeriets självständighet och frigörelse från Frankrike 1962.»

BTJ-häftet om Madame Arnoul

Nyhetsbrev

Följ oss på Facebook Twitter