Straffeftergift

Författare: Patrick Modiano
Översättning: Anna Säflund-Orstadius
Originaltitel: Remise de peine
Bandtyp: Danskt band
Utkom: Augusti 2017
ISBN: 9789186497583

Det är tidigt 1950-tal. Patrick och hans lillebror är inackorderade hos tre väninnor till deras mor i en by utanför Paris, medan hon själv är på en årslång turné med en teatergrupp och deras far på affärsresor i Afrika. Om kvinnorna i huset vet bröderna inte mycket: brottstycken av samtal genom  dörrar på glänt, mystiska besökare, tårdränkta ansikten och de ständigt upprepade orden, »ligan på Rue Lauriston». I denna osäkra värld håller bröderna ihop, gör nattliga utflykter till det övergivna gamla slottet, följer med på bilturer till Paris, allt medan de väntar på att någon en dag ska komma och hämta dem.

Straffeftergift utkom första gången i Frankrike 1988.


Recensioner

»Det är spännande. Berättelsen är lågmäld och intagande. Språkligt är det sparsmakat enkelt. Anna Säflund-Orstadius, fyrfaldig Modianoöversättare, förmedlar i Straffeftergift samma stämningar och känslor som det franska originalet ger oss.»

 

 

BTJ-häftet om Straffeftergift

»Efter en halv sida, två meningar är jag fast, i det gamla huset med syskonen som bara väntar ut tiden, Marie och Jean, som inte stör varandra längre. (…) Modern höll alla i sitt järngrepp, lärde barnen att vara förmer, att aldrig gifta ner sig, talade i ordstäv, granskade allt. Och sen blev det försent. Barnen är gamla nu, Marie och Jean, men de upprätthåller den utstakade ordningen, och allt det här är oupphörligen intressant, romanen lever i stilen, i de långa meningarna, som snor sig runt

Kulturnytt, SR om De sista indianerna

»Det är en ömsint skildring av vänskap, men framför allt ett oemotståndligt porträtt av en pojke strax före puberteten. Romanen ger också starka och smärtsamma glimtar av en turbulent epok som ledde till Algeriets självständighet och frigörelse från Frankrike 1962.»

BTJ-häftet om Madame Arnoul

»Efter första genomläsningen tänker jag att berättelsen skriver sig fram till ett becksvart mörker. Det finns ingen nåd för de kvarglömda syskonen, bara döden att vänta. Men romanens egensinniga stil är samtidigt uppfordrande, lockar till omläsning och en vilja att förstå vad den här texten gör.»

Svenska Dagbladet om De sista indianerna

Nyhetsbrev

Följ oss på Facebook Twitter