Slumrande minnen

»Vid närmare påsyn är han inte den där tankspridde, milde dagdrömmaren. Utan en tekniskt enastående skicklig författare, makalös framför allt i konsten att kombinera högt och lågt. Kioskdeckare och poesi, en chanson av Piaf, en strof av Apollinaire; allt fogas samman till en mosaik som är så fulländad att man ibland tar den för självklar och inte ser det mästerliga hantverketid närmare påsyn är han inte den där tankspridde, milde dagdrömmaren. Utan en tekniskt enastående skic

»’Våldets vändkrets’ är en av de romaner som skakat om mest i den här läsarens tankesfär».

»Modianos minnesregim bärs upp av hans smidiga och suggestiva stil, där det relativa samspelar med det absoluta. Utan möda kan han med en enda formulering förflytta läsaren till en lika svunnen som avundsvärd ungdom: ’Jag var länge förvissad om att äkta möten bara kunde uppstå på gatan’.»

»Man läser och hisnar. Det är stor litteratur i en enkel, exakt men anspråkslös prosa, tryggt översatt av rutinerade Anna Säflund-Orstadius. Precis som vanligt.»

»Det hela påminner en smula om de listor barnet i oss skrev. … Modiano – liksom i James Joyce ’Porträtt av författaren som ung’ (1916), där huvudpersonen Stephen Daedalos beskriver sin plats i tillvaron via allt större orter, från gatan där han bor till universum – öppnar listorna med berättelser och detaljer, antydningar och förslag som mångfaldigar det