Berget

Författare: Jean-Noël Pancrazi
Översättning: Pia Samuelsson
Bandtyp: Danskt band
Sidantal: 90
Utkom: Januari 2016
ISBN: 9789186497484

En liten stad i Algeriet under självständighetskriget. Författaren är tio år. En junieftermiddag leker han med sina kamrater på gården till den kvarn där hans far arbetar, när kvarnens chaufför erbjuder barnen en åktur upp i berget, något som är förbjudet under rådande omständigheter. Kamraterna far förväntansfulla iväg, men Jean-Noël bestämmer sig för att stanna kvar. Det blir kväll och barnen dröjer med att komma tillbaka. En militärpatrull ger sig ut på spaning efter dem. Det är början på ett drama som författaren kommer att bära med sig hela livet, men som han först ett drygt halvsekel senare förmår skriva ner.


Recensioner

»Romanen Madame Arnoul är en mycket fin bok. Språket flödar mjukt och det går inte annat än att känna stor ömhet för berättarjaget – pojken Jean-Noël, ett vilset barn i en komplicerad värld. Jag är väldigt glad att jag har hittat romanen Madame Arnoul i bokfloden och hoppas att många andra bokälskare också upptäcker den. Den är värd att upptäckas och läsas."

Bloggen Bokmania om Madame Arnoul

»Jag vet inte vad jag ska skriva om den här romanen annat än att den måste läsas av inbitna Modianoläsare. Den kompletterar den större berättelsen. För de som ännu inte fastnat i hans magiska nät finns nu en fantastisk ingång.»

Per Wirtén på sin blogg om Straffeftergift

»Det är spännande. Berättelsen är lågmäld och intagande. Språkligt är det sparsmakat enkelt. Anna Säflund-Orstadius, fyrfaldig Modianoöversättare, förmedlar i Straffeftergift samma stämningar och känslor som det franska originalet ger oss.»

 

 

BTJ-häftet om Straffeftergift

»Efter en halv sida, två meningar är jag fast, i det gamla huset med syskonen som bara väntar ut tiden, Marie och Jean, som inte stör varandra längre. (…) Modern höll alla i sitt järngrepp, lärde barnen att vara förmer, att aldrig gifta ner sig, talade i ordstäv, granskade allt. Och sen blev det försent. Barnen är gamla nu, Marie och Jean, men de upprätthåller den utstakade ordningen, och allt det här är oupphörligen intressant, romanen lever i stilen, i de långa meningarna, som snor sig runt

Kulturnytt, SR om De sista indianerna

Nyhetsbrev

Följ oss på Facebook Twitter