Arthur Cravan drunknade aldrig

»200 sidor perfektion!»

»Hennes språk är kort, kärnfullt och liksom andlöst fint tolkat av översättaren Maria Bodner Gröön. Det är sällan man verkligen känner hur mycket det kostat av suld, skam och svåra minnen för en författare att berätta. Meningarna jagar över sidorna, men Kouchner får ändå genast med sig mig in i mörkret kring den komplexa familjehemligheten.»

»Det är ingen vacker bild Camille Kouchner, på effektiv, korthuggen prosa, tecknar av de vuxna hon som barn var utlämnad åt. (…) Kouchners skildring av ett i det närmaste tvångsmässigt dyrkande av frihet och ett kategoriskt avvisande av förbud väcker många frågor. Bör verkligen allt vara tillåtet? Är frihet under tvång frihet överhuvudtaget? Förutsätter frihet egoism? Och är frihet verkligen det högsta värdet av alla?»

»Hennes bok är en otäck berättelse om hur 60- och 70-talens sexuella revolution kunde användas som kuliss för övergrepp mot barn, berättad av en insider. ... På ett naket och rumphugget, faktiskt poetiskt språk, gör hon upp med bristen på empati i ett samhälle där barns rättigheter alltid kommer i andra hand. Det blir en modig uppgörelse, inte bara med dåtidens förövare, utan också med de högt uppsatta som vet vad som pågår, men fortfarande väljer att blunda.»